Behöver man läsa böcker?

Jag har träffat massa folk i mitt liv och de flesta mest av dem brukar inte läsa. Det är ofta folk utan högre utbildning som föredrar att titta på TV eller på TV-serier hellre än att läsa böcker. De ändra andra som är väll utbildat välutbildade brukar läsa då och då.
I min egen åsikt så kommer kärlek till böcker kommer från familjen. Jag tror att bara föräldrar eller nära anhöriga kan lära barn att älska litteratur.

Men att läsa böcker kommer att vara är omodernt nuförtiden. Jag träffar sällan människor med någon bok på i kollektivtrafiken eller när man brukar gå på till biblioteket för att surfa...

Tiden förändras och var våra liv förändras också... Jag läste många böcker i min skoltid därför att jag hade ingen dagort utan mycket ledig tid på dagarna. På universitetet måste jag läsa för mycket för vara godkänd på olika examen. Nuförtiden läser jag inte så mycket därför att jag  pluggar jag nya språket. På grund av det började jag förstå att mitt modersmål är inte är så rikt som förut.

Den simningspartner (Del 1) Min simningspartner? or Simningspartnern?

-Här bestämde jag mig för att översätta en novell som jag skrev tidigare. Det var ganska svårt att översätta, hoppas det passar fungerar
 
Jag träffade Zarko i under våren till 2005, men det inte var hans verkliga namn. Det upptäckte jag en kväll, i omklädningsrummet medan han duschade. Hans kontorskort dinglade utifrån ut från hans ryggsäck. Jag rodnade, och sköt bort det utom synhåll. Som om det var jag, och inte han, som befanns ertappades med att ljuga. Den där kvällen rullade jag oroligt i sängen. Varför skulle Zarko ljuga för mig om hans namn?

I början träffades vi varje söndagar vid den lokala poolen. Jag hade nyligen flyttat hit då och fyra veckor senare kände jag mig riktigt ensam. Tre dagar om i veckan brukade jag jobba på en antik bokhandel och när affären affärerna gick särskilt långsamt kunde jag spendera hela dagen utan att prata ett enda ord förutom när min mamma ringde, två gaånger om veckan, antagligen för att kontrollera att jag inte hade dött <- i would split this sentence into two. I början berättade jag för henne om alla spännande pläatser där som jag hade besökt. Hon lyssnade snällt. Hon flämtade på rätt ögonblick och skräattade mjukt medan jag beskrev dagen. Hon måste intuitivt ha avkänt intuitivt att jag kände mig eländig, antade antog jag. En hela månad passerades och jag hade lärt känna ingen vän inte lärt känna någon. Kanske låt lät jag jätteolycklig eftersom hon föreslog att jag skulle börjar simma igen. 
Den första gången jag såg Zarko, gled han utan? ansträngning genom vattnet. Lika likt en delfin, trodde tyckte jag. Hans stroke var rapp och ren, varje rörelse skivade vattnet på ett sätt som påmindes mig om propellrar. Han hade på sig den jämna solbränna och de breda axlarna som tillhörde en erfaren simmare.

I had to split the correction into two parts

Min femte dag

Idag är det min femte dag för att lära som jag lär mig Svenska.
Jag studerade och talade med min svensklärare.
Jag har lärt mig ord om familjen.