Please, correct my mistakes! The first speech which I have chosen for this assignment was Oprah Winfrey Harvard Commencement. And I can resume that it has everything needed. Spectacular start, life stories, jokes, quotes, controversial statements, a call-to-action. Oprah herself has incredible charisma, she speaks very convincingly. Then I found a transcript of her speech and read it. And it seems to me that her speech immediately loses half of its power on paper. In essence, these are general words and call for all good things, against all bad things. Speech number 2 I chose on the TEDx platform. I'm interested in photography, that's why I chose Two Views in Documentary Photography by Bill Weeks. This speech is much shorter. The photographer is rather stiff at first. He speaks very quickly and it was difficult for me to get used to his way of speaking. At the same time, his speech also contains jokes, quotes, and moreover visual support in the form of photographs. Thus it seems much less elaborate, it actually has a much clearer structure, and all the quotes and real-life examples he gives work towards the main idea of ​​the speech. Summing up, if we compare both performances, the second made a much greater impression on me. Maybe that's why Oprah's call to Harvard graduates to find their calling and do good is perceived as a kind of banality. It's probably hard for me to take seriously this particular performance of hers, where she talks about a failed performance as the biggest problem in her not-so-easy life. The speech of a photographer is the speech of a person who has found his calling, and it is addressed specifically to photographers. It is more specific and more individual. And I'm interested in listening to it. I think it's important to talk about what's important to you. Therefore, for my oral presentation, I chose a topic related to my professional field.

Hej allihopa! Ja, det var så längesen. Men nu det är dags att komma tillbaka! Varför? I den här rådande omständigheter har min svenska försämrats drastiskt, speciellt min svagaste sida, skrivförmåga. Och det är inte förvånande om man aktivt använder engelska på jobbet, jobbar hemifrån och pratar bara ryska med familjen. Tyvärr, i samband med pandemin upplevde vi alla en kraftig minskning av sociala kontakter. Dessutom studerar jag aktivt engelska men vill absolute inte tappa svenska. Så vad är min mål? Ingenting ambitiös, att öva båda språk samtidigt och att vänja min hjärna att växla snabbt mellan svenska och engelska.

Att känna nyanser Idag har vi läst de verb hasa, smyga, pulsa, irra osv. Det är så intressant! Jag skulle vilja att känna svenska som levande och rika språket någonsin.

en novell, del 2 - Du ser flickan i den blå klänningen? Hon kommer att förändra dig. - Men hon ... Hon är fortfarande på den andra sidan! - Självklart. - Nä men-- Måste jag... göra det för henne? - Herregud, förstås inte! Tvärtom! Hon ska leva ett långt och lyckligt liv. Hon är roligt och kan älska. Hon måste ha tid att bli kopplade till denna plats. Då blir det nog att skaffa kärlek tills vidare. Vi har möjlighet att bevara och komma ihåg, men det är inte tillräckligt. Älska kan vi inte, och om platsen inte älskas - den försämras mycket snabbt. Så hjälp henne att vara lycklig och efter trettio år går du tillbaka till biblioteket. - Det är mycket ovanligt för mig att arbeta så här. Kommer jag lägga mig i hennes privatliv? - Nej. Och det kan du inte, ung man, inbillar inte om dig. Hjälp henne att undvika de små bekymmer. Gör det så att nycklarna inte förloras och kakorna inte bränns. Låt inte dåliga människor att komma när till henne. Och kom ihåg, hon behöver inte gissa i förväg. Allt måste vara i tid. - Apropå, jag tror att kvinnan med barnvagn, som sitter bakom syren, ser oss. - Jag märkte, men det är klart om hon är en av dem som ser, men inte förstår. Du ska inte oroa dig. Hippie verkar rädd, och plötsligt den gamle mannen reser sig upp och går till mig. Åh, hur obekvämt! De märkte att jag stirrade på dem. - Vad tycker du om den platsen, söta Fröken? - Åh, den är väldigt, väldigt bra! - Var kommer du ifrån, tillåt mig att fråga? - Jag är från S:t Petersburg, det på andra sidan av Östersjön. - Jaså, en stad av drömmare på träsken.Jag hörde om den. Jag är glad att du gillar det här. Här bakar de påtagligt bra kavring. Jag älskade den ännu 345 år sedan. Med detta säger han adjö. Hippie med sin cykel väntar på honom i korsningen, och de båda två går i riktning mot Skogskyrkogården. Jag sitter och försöker ta reda på om han sa att han älskade brödet redan 345 år sen? Eller igen fick jag förvirrad i svenska tempus? Det verkar nödvändigt att kasta allt ut från mitt huvud och repetera den svenska grammatiken.

en novell, del 1 Hej allihoppa, den här är min novell. På riktigt den är Urban fantasy, jag har ingen aning vad heter den på svenska. Jag är helt säkert, här finns mängd av misstag! Vikarie Först såg jag cykeln och blev förvånad av tillfällighet. Samma mörkgröna Sjösäla, den gamla modellen som fastkedjas alltid till staketet utanför biblioteket. Jag har alltid undrat vad som hände med ägarna till dessa övergivna cyklar. Exakt samma cykel, bara renoverade så bra att har som ny utseende. Ägaren av det var lite färglösa gamle hippie cirka 50 år. Men mycket mer intressant var hans följeslagare. Det var en på riktig gamle man i mörka kläder och mörkblå basker. Wow, sådan basker hade min farfar. De båda verkade klädd för retrokarneval i Myrorna. De sitter vid ett tomt bord, det är lite konstigt. Är det artigt här i Sverige att komma i caféet bara för att sitta under äppelträdet? Vilken dålig vana är att stirra runt! Jag sitter mitt i en syren berså i ett litet Café “Mats och Märta”. Ett barn sover i en barnvagn, en annan barn är i skolan, jag har en timme av tystnad. Det skulle vara nödvändigt att göra en grammatik uppgifter men istället stirrar jag på besökare. Flickan i en blå klänning springer runt på gården med en bunt av gula och tyrkosa sittdynor. Det var regnet. Grönt gräs och falunröda väggar. Hur mycket glädje för ögat i den kommande sommaren. Syrenen luktar som fred och äppleträd tappar kronblad på en gamlings mörka jacka. Jag hör inte vad de säger, men de kan inte se mig. Jag undrar vad de har gemensamt? Den gamle mannen är lugn och hippie nervös. - Så, som sagt, Kristian slutar och han klarar inte längre. För Pungpinan är jag ansvarig för många år sen. Ditt ansvar - de husen omkring tunnelbanan, de är nya, de är bara 30 år gammal. Vad gjorde du innan? - Jag arbetade i biblioteket, har tillbringat mycket tid där förrut. - Vad gjorde du där? - En miljö, ett lugn, en ordning. Jag föreslog tankarna, hjälpte till att hitta rätt böcker, hjälpte att koncentrera sig till de som behövde. - Men det är lite annan ämnesområde. Det är konstigt att du har skickat till oss. Men nu är vi så få. Vissa områden väntar på sina vårdare under en lång tid och det är inte bra för dem. - Jag fick veta att jag skickade här som vikarie. - Du ser flickan i den blå klänningen? Hon kommer att förändra dig. - Men hon ... Hon är fortfarande på den andra sidan!