Tamagotchis och Pokémons Helt plötsligt var de överallt. Såvitt jag minns kom Tamagotchina inför Pokémon. Och alla hade en. Men snart kom Tamagotchi-förbudet i vår klass, så att vi skulle vara uppmärksamma istället av att föda våra elektroniska husdjur under bordet. Jag skriver "vi" fast jag själv hade ingen Tamagotchi. Förbudet var en stor tragedi för många! Vi blev tvungen att låta våra pixeldjur svalna. Det var rentav omänskligt. En få av skolkamraterna visade deras lidande över saken tillräckligt starkt att deras mödrar kunde inte se på. Så blev de dagmammor för de lilla äggformade amuletterna och födde de under deras arbetstid. Men själva är Tamagotchis ju tråkiga. De kan ingenting egentligen. Och så föredrog man Pokémons så snart som man kunde växla till att uppföda de istället, på en Gameboy Pocket eller Gameboy Color. Pokémonnen, eller "fickmonstrarna" som det ju betyder, kunde kämpa och angreppa varannan och förvandla sig till större och mäktigare former, vilket gav en en stor framgångskänsla varje gång. Om man får välja vill man dock ha barn som kan något. Även om det beskränkar sig til våldsam beteende och att säga sitt eget namn, är det dock intressantare än att bara bli torstig och hungrig och att krångla. Kanske ska jag uppföda mina egna barn som Pokémon. De får varenda en sådan uppblåsbar plastboll som man kan gå omkring i, i en vit och röd design. Och när jag befälar kommer de ut, säger varsitt namn och slår de andra barn. Det är visst något att förhandla tidigt om jag lär känna en tjej, så att vi får klarhet om det.