situationen om människör som har handikapp i Japan Jag studerade om socionom, speciellt om stöd till människör som har handikapp på universtetet. Där lärde jag att det finns så många institutioner i Japan fortfarande och man gör nya ännu mer. Men det har aldrig varit för att de som har handikapp säger att de vill bo där utan deras föräldrar, läkare, eller personer på institutioner som tänker sig att de vet om dem bäst, kanske bättre än dem själva. Men faktom är att ingen av de som har handikapp vill bo där. Ibland säger institution bogare att de ska inte gå ut ifrån där men det faktiskt betyder att de inte orkar att göra nu längre. Det sades av många som hade varit på institutioner i mer än 20 år och klarade att lämna där till sist. Och till mig det låter så klöggt. Mycket klöggare än någon som har stor myndighet om der här området. När man bestämma sig om hur man ska leva sitt liv, vem får ändra detta för vad? Men det gör de här i Japan. Man ignorerar egnare av sitt liv och bestämma vad de ska göra iställt för dem. Det är ju verkligen skrämmande sak till mig. Tänk så enkelt som, vad tycker jag om det var jag?