Att uppfinna ensamheten.

Idag slutade läste jag ut boken 'Att uppfinna ensamheten' av Paul Auster.

Första delen handlar om Paul Austers pappa. Han var en person som levde utan att bry sig mycket om andra personer, även sin egen familj. Efter att ha skilt sig bodde han kvar i ett stort hus för sex personer, ensam. Huset var alltid mörkt med några få ljus och neddragna gardiner dragit ned. Han dog där.

Paul berättar om allt som han påminner honom om när han kom in i sin pappas hus för att tömma det och kunna sälja detta sedan.

Andra delen är en mix av händelser, minnen, tillfälligheter och andra böckers delar som han kopplade ihop med relationen med till sin son Daniel.

För mig var boken svår att läsa. Den förflyttade sig mycket inom tiden. Till exempel var hände det något först i 1979 för att sedan berätta om något som hände i 1910, därefter kom en tidningsartikel från ett annat år och så. Fast det var några delar som gjorde fick mig att tänka djupt om över mitt eget liv.

Jag ger den tre av fem stjärnor.

Bra! Tänk på att det endast är första bokstaven i en titel som har stor bokstav i början. :)