Nu har jag besökt Sverige.
För en månad sedan kom jag tillbacka från Sverige. Jag stannade där
för i nästan tre veckor. Jag var i närheten av Göteborg och
allihop allesammans berättade
för mig att de hade det
mer fint finare på deras
sidan an sida än de som bor i Stockholm,
Fästan fast
kanske de är lite ensidig
a.
Jag körde på fel sida
n av
gatan vägen ett par
tider gånger medan blir vande vid att kör på högern sidan innan jag vande mig vid att köra på höger sida. Jag besökt
e på alla av hela min flickväns familj och vänner,
och de
fick mig allesamman
s att känn
a mig välkommen. Även om
kunde jag inte jag inte kunde svenska var de verkligen mycket imponerade av
att hör
a mig säg
a en enda mening. Så det var bra men när alla pratade kunde jag inte förstå
ingen något som helst vilket gjorde mig ledsen men också att jag orkar (eller
kan?) om jag vill.
Jag lade märke till att allihop jag träffade var vänlig
a och
fördomsfria. Jag
har alltid fått höra att de
t svenska folk
et (eller lättare:
svenskar) var svåra att lära känna, men måste jag säga att jag
inte håller
inte med. Alla var intresserade när de
förstod att jag
inte var därifrån, vilket var
uppenbart eftersom
jag har en hemsk svenska och stark Australisk accent.
Tar man i beaktande att jag aldrig
talar svenska i
Australien, tror jag att det skulle
gå snabbt att lära
mig svenska om jag bodde där. Det är viktigt uppgifter för mig för att jag
tror (–gör man om något abstrakt,
tycker gör man om något konkret) att jag
ska kommer att flytta dit någon gång med flickvännen. Det är
inte mer än rätt att göra så
eftersom hon har varit här i
Australien för över arton månader, och snart ska det bli min tur. Jag är nöjd med tanken
på att nu ha varit där.
