هي هذه قصة بانانا جو. بانانا جو رجل كبير جدا الذي يسكن في قرية صغيرة في غابة كولومبيا. بانانا جو تاجرموز. أحيانا يسافر بسفينته الصغيرة على النهر حتى المدينة للبيع موزه هناك. في المدينة لا يذهب بانانا جو إلى السوق لكنه يبيع الموز في الميناء بدون ينزل من سفينته. هو لا يريد مال لكنه يبيع موزه مقابل أشياء مختلفة تحتاجها ناس قريته

Disa fjali -Shkoni shpesh në kinema? -Jo, shkojmë shumë rrallë. Po ju? -Ne shkojmë në kinema dy herë në javë. -Kush është Xhon Milër? -Është mësuesi i saj i ri nga Shtetet e Bashkuara. Është shumë i mirë. -Jam i trishtuar pse kuzhina është e mbyllur dhe unë jam i uritur. -Ku është gjalpi? -Nuk është në frigorifer? -Jo, nuk është këtu. -Dhe mbi tavolinë në sallon? -Ke drejtë. Është atje. -Cila është motra jote? -Ajo e lumtur, në makinë e zezë. -Je beqare? -Jo, kam një burrë i bukur dhe i zgjuar. -Është i nevojshëm ky ilaçi? -Po, është shumë i rëndësishëm. -Kur shkruan ajo letra? -Kurrë!

Kan man glömma ett språk man har lärt sig som vuxen? Imorgon ska den vara en märklig dag för mitt liv: det ska vara exakt ett år jag har lämnat Sverige efter att ha bott i Skåne i flera år. Det är nästan ett år jag har bott i Grekland pga mina studier och här förekommer väldigt sällan möjligheten att prata på svenska med någon. Det är så att i mitt vardaglilga liv talar jag huvudsakligen grekiska samt lite italienska (som är mitt modersmål) vid några tillfällen. Innan min flyttning söderut kunde jag absolut säga att svenska var bland dem främmande språken jag behärskar det som jag kunde bäst, dvs att jag kunde förstå och tala det med den minsta ansträgningen samt att jag kunde uttrycka mig lättast på det språket. Nu, efter så lång tid utan att ha svenska i min vardag, känns det annorlunda när det dycker upp tillfället att kommunicera med nån svensk. Den omedelbara glädjen som jag känner när jag plötsligt hittar möjligheten att tala språket jag saknar mest ersätts snart av en känsla av obekvämlighet när så småningom har jag svårt att hitta orden jag vill säga och mitt svenskt ordförråd känns nästan som djupfryst. Det värsta blir det när istället för ett svenskt ord kommer ur min munn ett grekiskt! "Hur fan kan det ha hänt" tänker jag och sen kan jag bara betrakta att ju bekvämare har blivit grekiska desto mer främmande är nu svenska för min hjärna.

La bouffe Par fois repérer et préparer de la norriture peut devenir une grande préoccupation. Il faut aller aux marchés et supermarchés pour l'acheter et savoir imaginer des possibles utilisations et combinaisons des ingrédients qu'on voit. Chez soi il faut prendre son temps pour cuisiner, évidemment en cuisinant selon ses propres capacités culinaires, qu'on peut toujours devélopper mais avec beaucoup de volonté et patience. Les moins doués en cuisine sont constemment tentés au supermarché d'acheter des produits industriels déjà préparés qui ne nécessitent que d'être rechauffés au micro. En revanche, ceux qui se préoccupent de garder une alimentation saine et équilibrée savent que cette sorte de produits et beaucoup d'autres doivent être évités. En plus, notre vie quotidienne nous laisse souvent peu de temps et d'énergies à consacrer à la préparation de nos repas. Il faudrait se prendre chaque jour ce temps-là, considérée l'importance d'une bonne alimentation, mais ça n'est pas toujours facile.

ο ηθοποιός Τομ Χανκς Ένας από τους αγαπημένους μου ηθοποιούς είναι ο Τομ Χανκς. Αυτός έκανε μία μεγάλη και επιτυχημένη καριέρα στο αμερικάνικο σινεμά πρωταγωνιστόντας σε πολλές φημισμένες ταινίες. Μου άρεσει πολύ η επίδοσή του σε δραματικές ταινίες οπώς ο Ναυαγός, το Πράσινο Μίλι και ο Φόρεστ Γκαμπ. Το τελευταίο έργο του που είδα στον κινηματογράφο ήταν το Ινφέρωο, το τρίτο φιλμ από τα βιβλία του Νταν Μπράουν στο οποίο ο Τομ Χανκς παίζει τον ρολο του Καθηγητή Ρόμπερτ Λάνγκτον που επιλεύει εγκλήματα και αινίγματα.