Dröj kvar (this is an already published blog post on a private blog. I'm looking to write more in Swedish. Please take a look at it.) Jag inser att en granne har vandrat i närheten av min lilla värld och har blivit förblindad. Han skickar mig meddelanden fyllda med allt som ingår i förälskelse. Jag vet inte vad skulle göras, om något alls. Det känns inte verkligt eller allvarligt , så det får spela ut. Det var ett klart ögonblick när jag såg mig själv i min gamla lägenhet, omgiven av gamla böcker, möbler och golv. Jag fick en svag känsla av den som brukade leva hit. Hon fanns. Även om man inte kan minnas henne och aldrig får tillbaka doften och känslan av henne, blev hennes existens skriven i tid och rum. Ett livstråd som vävdes överallt på jorden, oberoende av iakttagare. Avtrycket av känslan börjar blekna, och jag väntar tills det nästa meddelandet. -------------------------------------- English I see that a neighbor has wandered in the vicinity of my little world and has become enchanted. He sends me messages filled with all that goes in infatuation. I don't know what should be done, if anything at all. It doesn't feel real or serious, so it may play out. There was a clear moment when I saw myself in my old apartment, surrounded by old books, furniture and floors. I got a vague feeling of the one who used to live here. She existed. Even if you can't remember her, or can never get back the scent and feeling of her, her existence has been written in time and space. A life's thread that was weaved all over the earth, independent of observers. The imprint of the feeling begins to fade, and I am waiting until the next message.