Ett snöögonblick

Jag minns att det var en kväll i början av vintern när jag gick ensam i en sydlig förort i stockholm. Det fanns tjocka skogar på båda sidorna av vägen. Bilarna passerade då och då. Bara en 7 år gammal (jag gissade) flicka och en medelålders kvinna gick tyst framför mig.

Plötsligt såg jag flickan böjde sig ner och gjorde en boll av snö i handen då kastade den mycket våldsamt åt kvinnans rygg. Hon höll på att göra det för flera gånger med mycket kraft. Jag var lite chockad och tänkte, "Nämen, hur kunde hon göra så!" Jag kändes konstigt att kvinnan inte reagerade utan bara fortsatte att gå långsamt innan flickan. Sedan insåg jag jag hade fel när jag såg att flickan kastade en handfull av snö upp mot himlen och började sparka snön på marken. De var faktiskt mamma och dotter. Och det var hennes sätt att uttrycka och dela glädjen från naturen.

Det var den första snön på hela året. Det föll så vacker och lugn som en pianomelodi. De har längtat efter det.

I det ögonblicket visste jag att det var den platsen som jag ville stanna för länge, även om jag skulle vara ensam där.

Ett snöögonblick

Jag minns en kväll ibörjan av vintern, jag gick ensam i en förort söder om Stockholm. Skogen var tät på båda sidor vägen. Bilar passerade då och då. En liten flicka, kanske 7 år gammal, och en medelålders kvinna gick framför mig.

Plötsligt såg jag att flickan böjde sig ner och gjorde en snöboll som hon kastade mycket våldsamt mot kvinnans rygg. Hon gjorde det flera gånger mycket kraftfullt. Jag blev lite chockad och tänkte: ”Nämen, hur kunde hon göra så!”. Det kändes konstigt att kvinnan inte reagerade utan bara fortsatte att gå långsamt framför flickan. Sedan insåg jag att jag missuppfattat situationen när flickan kastade en handfull snö upp i luften och glatt började sparka snön på marken. De var faktiskt mamma och dotter. Det var hennes sätt att uttrycka och dela glädjen från naturen.

Det var den första snön på hela året. Den föll så vackert och lugnt likt en pianomelodi. De hade längtat efter det.

I det ögonblicket visste jag att det var en plats som jag vill stanna på länge, även om jag skulle vara ensam där.