I en *bisats* kan man stryka det. Det finns en uppsats "_Har_/_hade_-bortfall i svenskan" (2004) här: https://www.sprakochfolkminnen.se/download/18.3ba9edd1515c7b7a4f73ca/1452681712711/AndreassonEtAl2004.pdf Sammanfattingen börjar: Bortfall av _har_ och _hade_ som finita hjälpverb i supinumsatser är frekvent i skriven svenska, och vi har i denna artikel noterat att fenomenet håller på att bli vanligare även i talspråk. https://sv.wikipedia.org/wiki/Supinum En praktisk fördel med supinum är därför att det utan risk för missförstånd går att hoppa över "har" respektive "hade" i bisatser. Observera att dessa hjälpverb behövs i huvudsatser - men bara för att skilja mellan perfekt och pluskvamperfekt. När det gäller bisatser kan man vanligen utgå från att de följer huvudsatsens tempus. Det vill säga om huvudsatsens predikat är i presens så står supinum i bisatsen för ett underförstått "har"; om huvudsatsens predikat är i imperfekt så står supinum i bisatsen för ett underförstått "hade". https://sites.google.com/site/maiaandreasson/bisatser En annan sak som är typisk för bisatser i svenskan är att vi kan stryka har och hade när de fungerar som hjälpverb tillsammans med supinum i bisatser. Detta går inte i huvudsatser. I exempel (3a) och (3b) ser vi att det går bra att stryka har i bisatsen medan exempel (3c) visar att detta inte går i huvudsatsen (Stjärnan markerar att satsen är ogrammatisk.). (3) a. Jag har sett att du har gjort ett fel här. b. Jag har sett att du gjort ett fel här. c. *Jag sett att du har gjort ett fel här.