Måndags uppgift är att skriva om en ovanlig person – den huvudperson i mitt liv Det är ganska svar att definera. Jag brukar att omger mig av människor som jag älskar på riktigt – var det släktingar eller vänner, nya kompisar eller min hund. Kärleken har den största mening i mitt liv, och så att säga central också. Jag orkar inte vara sams med någon utan att älska honom/henne. Jag är inte intresserad av flyktiga bekantskaper, darför att det finns ingenting att jag kan få av de. Jag vill ge riktiga känslor och få uppriktiga känslor tillbaka. Jag har bara små vänner och väninnor, och jag värderar varje av de. Jag tror att varje person är unik – med sina goda och dåliga egenskaper. Det finns ingen vem har inga bristen, och det finns inte två lika människor – tank på det när du kommer att prata med dina syskor och föräldrar. Tänk på det, när du kommer ökar rösten på din man eller fru.Ingen är perfekt, men vad gäller relationer, kärkelen måste står framme. Jag har bara en när vän i mitt liv – en människa som jag tänker likadant med utan att saga inga ord. Troligen ligger hemligheten i förmågan att höra varandra. Jag tror det verkligen synd att jag kan inte ha sådant samföstånd med alla som jag älskar. Fastän det är inte mycket jobb att hålla munnen och försöka att höra vad de andra menar, oförmåga att höra är pesten av 2000-talet. Man kan hitta mer än en huvudperson i sitt liv, om man ska tiga en stund och försöka att höra varandra.